Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1852, sida 2

— Der äro begge delarna — men förklara för mig — — Ilvad skall jag förklara för er, kapten Bramante? Guds hand år syulig i allt, som i dag föregått oss emellan. Gud befaller, er att gifva mig dedla uppdrag. Han befaller mig åtaga mig det. Så vål ni som jag skola lyda denna biralens befallning. Farvål, kapten Bramante, vi råkas snart; ja, jag känner och år så öfvertyg gad derom, som om jas i detta ögonblick hade ödets bok sör mina ögon, — att vi en gång, kanske snart nog, skola äterse hvarandra. — Himlen höre och uppsylle din önsken. min raska Francesso! Farvål då till till dess. De båda vännerna omfamnade. hvarandra flera gånger tigande, som vanligt år, då bjertat är fullt och orden icke åro i stånd att uttrycka tankarna. Ändtligen aflågsnade sig Francesco, och Bramante följde honom ut på gatan.