Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1852, sida 1

Som hertiginnan lemnade mig i dag på morgonen. så får du, lika vål som jag, veta hvad det handlar om. Ö benna skrift år ju råd! sade Francesco. bet år hertiginnans blod, svarade Bramante. F ULertiginnans? upprepade Francesco och I bleknade af fasa vid minnet af det försårliga skådespel som af detta namn åter framstållde sig för hans ågon. Han aftorkade de svettdroppar som frampressade på hans panna, och började att låsa pergamentet. Ju långre han kom i läsningen deraf, desto uppmårksammare tycktes han blifva; snart målade sig ösverraskning och djup rörelse i hans drag, och slutligen fåstade sig hans blickar med lågande interesse på detta pergament, liksom om det innehållit en uppenbarelse från himmelen eller helvetet, och liksom om det för honom sjelf varit ett dom-, slut Öfver lif och dåd. Sedan han låst tilt slut föll han i djupa tankar. Han var mycket blek, men hans ögon sköto blixtrar. — Således, tånkte han, innehar denna Bianca Visconti, som helsas med namnet prinsessa, en rang, som icke tillhör henne, och detta till förfång för en laglig dotter, en dotter