Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1852, sida 1

Jag vill göra er ett sörslag, kapten — vill ni att jag skall blifva denna man. — Du? utropade Bramante högeligen öfverraskad. — Ja, just jag. Tror ni icke på min vänskap? — Huru skulle jag kunna tvifla på den, efter det som du gjort för mig? — Misstror ni då min tystlåtenhet eller klokhet? — Nej jag år öfvertygad om båda delarna. — bå vore det endast min ålder som skulle kunna asskräcka er — men hvad gör åldern till saken, når hjertat redan åger allt hvad som fordras för att älska, förstå och minnas? — Vånta, sade Bramante i det han stråk håret ur pannan, liksom för att göra sina stsonkar klarare och friskare, jag tillstär, att ditt förslag i första ögonblicket syntes mig en smula originelt — men ju mera jag tånker derpå, desto mer inser jag, att just du år den man, som jag behåfver. Francesso Bussoni, jag antar ditt anbud, men då år det också oundgängligen nådvåndigt att du får veta betydelsen af den hemlighet, som jag skall anförtro dig. Se hår, lås detta pergament, ———— Uk — — — — — — — ————