Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1852, sida 2

Styckegoås. Manufakturer i Indien. Man kan i allmännet knappt göra sig något begrepn om den nöd och det elände. som engelska herravåldet bragt öfver många delar aflodien. I den korrespondens, som för 40 år sedan fördes mellan generalguvernören och det ostindiska kompaniet, heter det ibland annat, att redan i början af detta årbundrade det ostindiska kompaniet utförde 6—8 millioner stycken bomuilstyger från Ostindien. Då de indiska våfvarena dessutom åfven lefvererade Ostindiens hela förbrukning, så kan man ungefårligen beräkna den ofantliga massa arbetare, som redan då var sysselsatt; men allt detta år nu nästan alldeles förbi, dels till följe af de europeiska maskinerna, dels genom upp håfvandet af införseltullen till Indien och påläggandet af tull på indiska varor i England. Nu har England för sig ett utormadt folk, nvormed det, likasom i lrland, icke vet huru det skall bete sig. Det år en egen omståndighet, att man hör Engelsmånnen klaga öfver lättja i Irland, medan samma Irlåndare i England och Amerika åro flitiga arbetare. För samma låttja beskylla kogelsmånnen äfven Hinduerna. Likvål beråttar Indian Nens, att Kulierna, hvilka just icke böra till Ostindiens båttre klasser, i Vestiodien, dit många af dem ölverslyttat. och der deras arbete år eftersökt, arbeta med flit och ihårdighet. Man bör nemligen komma ihåg, att arbetet i Ostindien år of ringa värde, alt en man knappt kan förtjena torra brödet, och landtmannen bar ingen lust att anstrånga sig, emedan de tryckande skatterna och såttet för deras indrifvande likafullt skulle beråfva honom all frukt af hans måda.