Insändaren häraf låste får en tid sedan uti tidningen ,Snållposten n:o 74 den 21 Juni 1852 en söljetongsartikel kallad: ,Den gamle kantorn, episod ur Sebastian Bachs lefnad. Detta gaf insändaren såsom gammal medlem : af hårvarande Domkyrkoförsamling anledning att närmare reflektera Öfver församlingens nuvarande behof af en utmårktare orgelspelare, deraf hon långe varit i saknad. Insåndaren eger en öfversåttning af Mozarts lefnad, utgifven af Alex. Oulibischefl, 2:dra delen pag. 161, så lydande: Insör orgelvirtuosen tyckas alla andra virtuoser aftaga i sina dimensioner i samma proportion, som deras instrumenter, jemförda med orgeln. Organisten är musikern i sin fullkomlighet, och vi skulle velat säga, ett oupphinneligt ideal, som musiker, såvida icke vissa män lesvat (Haydn, Mozart, Beethowen m. fl.) Dit erfordras att han med fugistens vetande förenar det ömsom milda och sublima uttryck, som tillhör ledaren af kristna församlingens fr