Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1852, sida 2

Braccioli stampade med soten och vardt gulblek af raseri. Kapten Braccioli, sade Bramante derpå till denne, ni bar, som ni sjelf säger, kommit hit, ledd af det deltagande ni hyser för mig; jag vill vara erkånsam för denna vånskap och af interesse åfven för er anhåller jag att få tråffa er i morgon på beståmd timme någonstädes utom statsmurarna. Er själ besinner sig nu i ett så fullkomligt passande tillstånd, att jag skulle vara högst otacksam, om jag icke begagnade detta tillfälle att för er Öppna himmelens portar på vid gafvel. Braccieli kånde en lått rysning genomila sig, ty Bramante hade haft mera ån en duell, och alla hade tagit ett olyckligt slut för hans motståndare. — Når ni behagar, kapten Bramante, sade ban, i det han såkte hålla god min i elakt spel; ni skall alltid finna mig beredd. Derpå vände han sig till sina soldater och tillade: här hafva vi ingenting vidare alt göra, framåt marsch! Alla fem aflågsnade sig, och Bramante befann sig åter ensam med Francesco. FxFu, sade han sedan han hade öfvertygat sig att Braccioli med sitt solk redan var långt borta, nu måste du gikys mis sörklaring