Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1852, sida 2

per, som ni tillskrifver dem, och vara i stånd p . att förskasla min vån Bramante ännu större p ? gunst hos fursten än han redan åger. Men N t , eftersom ni säger det, så måtte det väl vara : sannt, likvål får ni förlåta mig, att jag finner saken högst besynnerlig. — Denna förklaring kan vara sann, sade Braccioli, utan att göra sig möda alt besvara herdens sista inkast, men om kapten Bramante ville halva godheten att ännu en gång undersöka sin rockficka, så år jag ölvertygad om att han skall finna något annat af mera vårde ån den der papperslappen. Bramante hade en obeståmd aning om, att han blifvit räddad af Francesco. Han stack handen i fickan, och då han icke fann någonting deri, så visade han Braccioli att den var tom. Denne började blifva eftertånksam men sade, efter några ögonblicks tystnad: — Undersök den der unga mannen; jag vet icke om jag bedrar mig, men jag anser ho nom icke vara så oskyldig, som han synes. Bramante kastade en orolig blick på Francesco. Den unga herdens orubbliga lugn stillade dock denna oro, ty denne lät med största likgiltighet undersöka sig. Man fann ingenting hos honom.