Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1852, sida 2

påminna er, och öfver hvilka ni ensam kan bestämma. Bramante som under låsningen al dessa rader tycktes hafva råkat aldeles utom sig, betraktade Braccioli med stirrande blickar och öppen mun. Francesco lekte helt likgiltigt och lugnt med en bågare och stötte med den i dofva, afmåtta slag i bordet. Bracciolis ansigte förrådde under låsningen den löjligaste men tillika den ursinnigaste kånsla af bedragna förhoppningar. — Ha! hvad vill det hår såga? ropade han, i det han sånderslet brefvet, utan att låsa det till slut. — Hvad år det ni blir så ifrig för? sade Francesco helt Ingn. Det vill endast såga det, att, medan jag satt fången i samma galleri som hertiginnan Beatrix, och nödvändigt ville tala med signor Ericcio, så bad jag kapten Bramante att tillställa honom detta bref. Då nu signor Ericcio genast derpå anlände, så blef mitt bref öfverslödigt och qvarstannade således i kaptens ficka. Vinet hade sannolikt utplånat detta ur hans minne. Men vid allt detta förundrar mig blott en sak, nämnligen att tre eller fyra rader tillplottraaf en fattig herde, kunna bafva de egenska