Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1852, sida 2

på den här besynnerliga händelsen. Mycket gerna, svarade Francesco. Och nu beråttade han honom det samtal hvartill han varit vittne på gården. — Så snart jag fått full visshet om den fara som hotade er, tillade han, var mitt beslut genast sattadt. Försigtigt ätervände jag hit, tog det enda papper jag fann i er ficka och lade i stållet dit det bref, som jag skrifvit til signor Ericcio, och hvilket er tillgifne kamrat kapten Braccioli nyss haft den god heten upplåsa för oss. — Du är klok som en satan, ropade Bramante; men pergamentet — du har vål icke stoppat det på dig? nejj jag förutsåg nog hvad som skulle hånda. — Hvar år det då? — Francesco upplyfte locket på det ena af de båda tomma stopen. tog upp pergamentet och korallkorset och lemnade dem till Bramante. — Bra! förtråffligt! utropade kapten högst förvånad. De skulle varit fan så listiga, om de hade sökt pergamentet der. (Forts.)