behålles af honom. Det år omöjligt att äfven en sådan församling icke någon gång blir besvärlig, och så snart det inträffar och lagstiftande församlingen visar sig en smula retsam och envis, så göres den antingen till en sullkomlig nullitet åfven till namnet, eller kastas helt och hållet öfver bord. od långa tider har franska styrelsen lelvat öfver sina tillgångar; den har ståndigt ökat sina skulder; dess linanciella bryderier hafva lörr en gång följts i spåren af politiska skakningar; då nu Frankrikes nuvarande styrelse år Ofverdådigt slösande. så måste erfarenhet vara utan värde och naturens gång förändras, um dess förfarande icke leder till nya skskningar. De föreslagna nva skatterna kwnna aldriz vara populåra, i synnerhet den å papper, hvilden hotar att rninera en högst vigtig industrigren, utan att nämna den å spritdrycker, hvilken skulle blifva i hög grad känbar för de lägre klasserna. Det är älven möjligt, att det varit den tillstymmelse till missnöje, som förspordes med dessa skatter, hvilken förmådde vederbörande att låta de derom väckta propositionerna hvila tills vidare. För nårvarande finnes och har allt sedan 1847 jemförelsevis funnits öfverstöd på södoämnen i Frankrike: det har exporterat betydI ligt; det har behållit föga eller intet al sitt öfverskott: en missvext skulle alltså vara en mycket svår hemsökelse för detta land. Man har ännu i friskt minne, hvad det led 1847, omedelbart före 1848 års revolution, och man kan icke utan stora farhågor tänka sig följderna al en selslagen skörd. i förening med följderna af slöseriet hos ex styrelse, som i galenskap ötyerdjader sina föregångare. i Några lånder i Tyskland hafva i år hemsökts al en svår hungersnöd, icke så mycket föranledd af missvext, som sastmer deraf, att befolkningen nåra nog är inskränkt till åkerbruket såsom sin enda bjelpkålla. Samma törbållande år förherrskande i Frankrike. Massan af landtbefolkningen derstädes är för sitt uppehålle beroende på odlingen af sina jordlappar. Om skörden slår felt, hafva de ingenting att köpa föda för, staten, hvilken nemtar sina förnämsta resurser från dem, sär då betydligt minskade inkomster; för både staten och folket, som nåstan uteslutande bero på sin egen jord och dess odling, skulle en : missvext vara en försärlig olycka. För ett land som Frankrike, hvilket icke åger någon rikedom på metaller eller skogsprodukter, finnes intet annat hjelpmedel ån en utvidgad arbetsfördelning och industriens förkofran, hvarigenom subsistenskållorna förökas och hvarje nation upphör att vara beroende för sitt uppehålle af den lilla jordyta, som den kallar sin. Men för industriens sanna fårkofran och arbetsfördelningens utvidgning år frihet i handel och nåringar oundgångligEn styrelse, som lågger talrika afgister på inoch utförselsartiklar, på handtverk och slöjder, om ån icke dessa afgister åsyfta att gynna en särskildt klass på de öfriges bekostnad, utan endast afse att förskafla medel till dess eget slöseri, står dock i vågen för all sann näringyfrihet, hindrar arbetets fördelning och gör att handtverk och slöjder aldrig kunna riktigt uppblomstra. Den qvåfver det vålstånd, för hvars befråmjande den har sin tillvaro. Sädan år för nårvarande franska styrelsens stållning. Dess galna hushållning nödgar den alt införa nya pålagor och nya rekstriktioner, i stållet för att afskalla de gamla. Dess politik gör den till motståndare al allt naturligt framskridande och till nationens fiende, och så framt icke denna politik ändras, skall hon förr eller senare gå under. Utrikes Nyheter.