Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1852, sida 2

nade minsta uppmärksamhet åt det som söregick. . . Lö — Braccioli närmade sig Bramante, slog honom på armen och ropade: — IIolla, kapten, holla! Ett håftigt snarkande var kramantes hela svar. Francesco reste upp hufvudet, gnuggade sig i Ogonen, lik en menniska som plötsligen vaknat ur sömnen. och frågade: Hvan? hvad år det? IIlvad vill ni mig? — Er vill man ingenting, svarade Braccioli; men vi måste tala vid kapten Bramante. — Då får ni vål väcka upp honom. — Det år lått sagt — men lika lått tror jag det skulle vara att flytta ett berg från sin plats. Francesco steg upp och ruskade sin vån håftigt. — Holla, kapten! ropade han honom i I örat. Ett doft grymtande tillkännagaf, att den unga herdens rop blifvit hörda. (Forts.)