Article Image
Hr Kiesevetters ethnograsiska museum. Detta museum år al verklig förtjenst. Vi lemna derhän, om dessa taflor i arlistiskt hånseende uppfylla alla fordringar; men detta år också icke hår hufvudsaken, utan denna är, att finna en så mycket som möjligt naturtrogen och karakteriserande framstållning af de olika folkslagens ansigtsbildning, klådedrågter, hemseder m. m,, och denna förvåntan blir hår icke allenast uppfylld, utan äfven öfvertråffad. Hr Kiesewetter har på ett lika originellt som genialiskt sått förstått att på duken göra för oss åskådlig det egendomliga i de af honom besökta solkslagens nationaltyper, och har på detta sått brutit en ny bana för konsten; ty vål ega vi förut en mängd verk, föreställande afbildningar af hela jordens folk, men dessa synas dock i allmånhet hafva gjort till hufvudsak klädedrägterne, hvarigenom plancherne fått ett visst tycke af mode-kostymer. Så år t. ex. förhållandet med Beryhaus verk. Ethnograsien (folkbeskrifningen) vinner icke mycket på sådant; deremot, så som denna blifvit behandlad af hr Kiesewetter, kan den blifva af verklig nytta, och sålunda vida höja sig öfver dessa plancheverk, med sina grannt utstyrda figurer och sina bjerta fårger, som mera egna sig som en prydnad på divansbordet ån de ega något instruktivt åndamål. Hr Kiesewetter har icke företrådesvis kopierat de sårskilda stammarnes och folkslagens furstar eller furstinnor, eller åtnjöt sig med att framstålla dessa figurer en och en, liksom på prof, utan han har valt ur alla klasser inom hvarje folk, och framstållt menniskorna i sammanhang med de föremål, som naturligen omgifva dem — i deras hem, i deras kyrkor, bland bergen, i öknarne — och detta på ett så originellt och anslående sått, att man — såsom det ofta händer med portråtter — måste -se att det år liktr, utan att hafva sett originalet. Hvarje tafla har hår sitt individuella interesse, uppmårksamheten fångslas ovilkorligt deraf — med ett ord: man besöker icke utan nöje och tillfredsstållelse detta museum, som inom konstverlden utan tvifvel år det enda i sitt slag.

7 juli 1852, sida 3

Thumbnail