rop, och derpå efter några minuter ett annat I slag, åtsöljdt af högt uttalade förbannelser öfver Visconti. Francesco stannade orörlig på sin plats, liksom förstenad af sin håftiga sinnesrörelse. llertiginnans drag hade gjort ett skakande intryck på honom. Utan att klart veta det, hade de plötsligt i hans hjerta väckt minnet af Michaela, hvilket några ögonblick blifvit trängdt i bakgrunden af dagens händelser; han erfor att två motsatta kånslor med lika kraft utvecklade sig i hans själ, utan att han kunde skilja den ena från den andra. Dessa kånslor voro: en glödande sympathie och djup vårdnad för hertiginnan Beatrix samt ett dödligt hat och en outslåcklig törst efter hämnd mot hertigen af Milano. Då han vaknade ur den slags domning, hvari han fallit, mårkte han, att den plats der han stod, och hvilken nyss varit alltför liten a rymma den folkmassa, som sammantrångt der, nu nåstan var tom. Han var helt förvånad att åter befinna sig i närheten af schavotten dit den böljende mängden, utan tvifvel mot hans vilja, sört honom med sig. En mångd arbetare voro redan sysselsatta att ;önderlasa och bortföra schavotten, under hvilken en mångd blod öfversköljde stenlågg