Då herden Francesco lemnade kapten Bramante, hade han, som ålven sagt till sin nya vån, haft för afsigt att genast aflägsna sig från Milano och osörtöfvadt begifva sig på våg till Piemont. Men knappt hade han satt foten utom palatset, förrån han genast insåg omöjligheten att aflågsna sig så fort som han i sin otålighet önskade. Menniskomassan, genom hvilken han för några timmar sedan icke utan måda banat sig våg, hade tillvåxt så oerhördt, att de tusentals hufvuden, hvilka böljade öfver torget, tycktes tillhöra en enda kropp. Francesco insåg sjelf att det skulle vara en