. A ——— —— Upsala-Studenternas besök i (hristiania från d. 25 29 Juni. bet var en mer än vanligt högtidlig momang. att Midsommardagen i år kl. 6 på e. m. stå vid Christiania hamn, bland den oråkneliga menniskomassa, som der var samlad, och se det svenska ångfartyget -Berzelins med långsam fart inlöpa, under kanonskott ifrån fästningen, tallösa hurrarop från stränder och fartyg och ett lisligt hviftande med de hvita mössorna ifrån Berzelii dåck. Snart tystnade bullret och klart och harmoniskt ljöd studenternas sång: Fälttåget Öppnas — Krig i Norden! Upsalas ungdom mot Norge går Dock — stridens fana nu år fridens vorden, En högsint kamp om kärlek förestår Hell Scandia! årorika moder! Vi gå att söka upp vår broder I hjertats, årans, i naturens namn, Och lågga hand i hand och famn i famn. Frid, enighet, — ej enhed blott i Norden, Och kårlek utan grånsor, utan mått, Det år den låsen ifrån fosterjorden, Som vi från alla Svenskars hjertan fått — Hur ån tyranners härar vandra, — Förstå vi ålska blott hvarandra, Då fins det ingen enda jordisk makt, Som trotsar Sönerna från polens trakt. Hell Norge! Vörda var de gamlas lära; I vördnad Sveriges ungdom bugar sig Ioför din frihet, unga kraft och åra, Dem vål du värnat båd i frid och krig. Hell Norges ungdom! Slut oss till ditt hjerta, Och komme sedan glådje eller smårta, Orubbligt, evigt stånde det förbund, Det trenne folk vålsigna denna stund. Vid bryggan emottogs hvarje student af sin vård, och arm i arm upptåga vårdar och gå. . Lä ster, i slutna leder, uti ett ändlöst tåg upp till fåstningsplatsen, der Christiania studenter, handtverkare och en mångd öfriga borgare stodo uppstållda med sina fanor omkring en stor fyrkant, hvarest de svenskehelsades med ett kort vålkomsttal af kand. Thrap, och följande vackra, af A. Munch författade sång: Hil Dig her i gamle Norge Vikingflok fra Svealand! Op sig lade Fjeldets Borge, Intet Dig modstride kan. Thi Du förer gode Vaaben: Kjerlighed og Ungdomlyst — Derfor staaer Dig Favnen aaben Ved et trofast Broderbryst. See, Midsommerstid os signer — Der er lyst i Norden nu! Denne Glands vort Möde ligner; Veed ei af Natskyggers Gru. Til vor Fest Lövkrandse henge, Sankt-Hans Blus paa Fjeld er sat Elven slaar paa sine Strenge I den klare Sommernat. Brödren Alt Jer bjemligt vinker Fjeld og Skov — J kjende dem: