Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1852, sida 1

brefve Carmagnola. af Mole-Gentilkomme. Prolog. Kapiten Bramante. (Forts. fr. n:o 149.) — Ås två ting, sade hertigen vidare, år blott ett möjligt — antingen år den förbrytelse, hvarför hon anklagar mig, en osanning, och om hon får folket framståller en sådan anklagelse, begår hon en nedrighet — eller också år den sann, och i detta fall skulle mitt folks vål, för hvilket denna lagliga dotter kunde blifva orsak till ett inbördes krig, nödga mig till ett förfårligt men oundgångligen nödvåndigt offer. — Han skulle mårda sin dotter! ropade hertiginnan, hvars ansigte blef dödsblekt. Nej, det år icke måjligt! En faders mun kan icke hafva uttalat något sådant. — En furste, tillade min höge herrskare, måste för sitt folk kunna ofsra tillochmed sina kåraste och dyrbaraste kånslor.