Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1852, sida 2

— 22 försärlig smärta, hvaröfver icke min vilja triumserar. — Ack! sade kriccio, ni beskyller min herrskare för afsigter, hvilka åro långt aflågsnade från hans tankar. Nu vådjas endast till ert förstånd, och er gemål år dfvertygad, att ni skall erkånna de skål, som jag nu ämnar anföra. — Vi få se, sade Beatrix med ett tvifvelaktigt leende. — Hertiginnan har kunnat begå ett felsteg och det år min pligt att straffa henne derför, sade hertigen till mig får några ågonblick sedan, men jag erkånner gerna, tillade han, att hon år ett fromt och religiöst fruntimmer, likasom jag år öfvertygad, att hon icke vill belasta sitt samvete med ett mord eller en osanning. — Med ett mord eller en osanning! ropade hertiginnan, i det hon uppmårksamt betraktade Ericcio, hvad menar ni dermed?