Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1852, sida 1

—— ——— —————— af den beskaffenhet, att ni gerna kan få höra den åfven. — Det, hvarom jag vill tala med er, sade herden till Ericcio, får icke komma till någon annans kunskap. — Det år i sin ordning, sade Bramante; men ett tungt ansvar hvilar på mig i dag, jag får icke lemna mina soldater ur sigte. Derpå kastade han på Francesco en blick af hemligt förstånd och gick ut. — Nu kunna vi tala, sade Ericcio, år ni son till Pietro Bussoni? — Ja, signor. — Och ni vill sannolikt tala med mig om hans dotter Michaela? — Hans fosterdotter, svarade den unga herden, mea stark betoning på första delen af ordet. — Mycket riktigt; nå, hvad har ni att såga mig? — Signor, då ni antvardade Michaela, som då ånnu var ett belt litet barn, i min faders vård, sade ni till honom: Detta barn tillhör en ådel familj, men dess börd måste förblisva en hemlighet, tills det fyllt semton år. Måhånda får den slöja, som döljer flickans börd, aldrig lyftas, men i hvad fall som heldst, så skall man efter nåmnde tids förlopp fatta ett beslut, som jag skall meddela er. Till dess måste hon betraktas såsom tillhörande er familj, ty det år möjligt att ödet så beslutar, att hon aldrig får någon annan. — Ja, sade Ericcio, det år ord för ord hvad jag då sade er far; men fortfar. — Nåvål, signor, ni torde redan gissa hvad jag vill fråga er. — Michaelaår nu femton år gammal, stunden år kommen, då ni måste såga oss, om vi skola återlemna henne till hennes familj,, ter om hon skal