ka med sin hustru bjuden till bröllop hos en af sina slägtingar, som bor i byn Lugarte ieke långt från Milano. Då de nu icke båda på en gång kunde resa, utan en af dem måste stanna hemma för att betjena gåsterna, så erbjöd sig hustrun att bringa detta offer, och följande morgon lemnade Peraldi sin dyra Beppa med hjertliga och vemodiga tårar. Bramante såg sig omkring till höger och venster och började att hosta. — Då jag aftonen samma dag, fortfor gossen, omkring midnattstiden begaf mig hem — jag hade nåmnligen insomnat på vallen — — såg jag dörren till värdshuset -Blonda Phebussakta öppnas, och derpå en skugga smyga sig utefter muren, och — — Hvad år det der för slag! utropade Bramante plötsligt, jag har min sjål annat att göra, ån att höra på sådana der dumheter, Soldaterna sågo leende på hvarandra. Men då, kapten, sade Ascanio, stannar jag qvar hår, och ni år skyldig mig 20 Caroliner. — Det förstås, ty jag vill icke höra slutet på din historia, men tig nu. Jag vill att hår skall vara fullkomligt tyst, och det första du öppnar munnen till något prat, så låter jag köra ut dig.