.D ——————— ——— — — — stan omärklig blixt syntes vid detta namn i hans ögon. Han teg några sekunder, derpå upplyste han sitt hufvud, lik en menniska som förgålves rådfrågat sitt minne, och sade: — Detta namn år mig fullkomligt obekant; men eftersom den unga herden såger sig vilja tala med mig, så får jag väl höra hvad han vill. Hvar år han nu? — Hår år han, sade Bramante, i det han visade på Francescos fångelse, han håller just nu på att skrifva till er. — Ått skrifva till mig! Sade ni icke att han år en herde? — Jo, men vid den heliga Hilarius, signor, han år ingen vanlig herde; döm sjelf når ni kommer in. Låt se, sade handsekreteraren. Bramante öppnade genast fängelsedörren, och de funno Francesco sysselsatt att sammanvika sitt nyss slutade bres(Fortsättn.)