rierna ner i sjön, då hurrade pojkarne med af lutter förtjusning. och sader Rysk var och sörblef deras hjelte. Men nu år det ute med gamle Rysken, nu har det gått i fullbordan, hvad han fruktande yttrade till mig för flera år sedan: -Nog går det an ånnu, men lefver jag några år till, får jag väl se andra i nåsven efter brödbiten och det blir sörbannadt hårdt för en gammal knekt.Endast det lilla, fattigvården kan åt honom meddela, utgår hans lifsuppehälle, Sedan den pension Högtsalig H:s Moj:t Carl Jj0 kan en gång lofvade honom, aldrig i brist på ordentlig ansökan utföll. På den nåra nittioåriga kåmpens kala hjesI sa dryper nu regnet från det gistna taket i hans elåndiga koja, och gubben som för 63 år sedan med glädje och gammen vårmde sig i kanonelden vid Elgsö och Wärele, måste nu frysa, ty hans stela rygg låter ej gerna böja sig för upphemtandet af ljungpinnar till nö digt bränsle. Tröjan år sliten och det silfverhåriga bröstet, ånnu med sin beklådnad af jernmuskler, år blottadt för de kalla hafsvindarne. — Så får det ju icke vara — eller huru? J svårdets Söner: skall den gamle, som kåmpade för Sverige på samma gång som edra såder och försäder, nu utan hjelp, hungrande nedstiga i sin graf? Högsommaren år inne, och sogeln sjunger al fröjd Öfver det rika visthus. som nu öfver allt står öppet för honom, men gamle Rysken biter på fattigkakan. Vi vilja icke klandra säderneslandet, derföre att det icke har bråd åt alla sina gamla söner, hvilka för detsamma oslsrat blod och svett. Det har många att försörja, men har det glömt någon, tillhör det en hvar att uppfriska dess minne. Det år derföre jag vänder mig till det högsinnade svenska folket och synnerligast till eder, den gamle bussens kamrater. Gifven en skårf åt den orkeslöse nittioårige kämpen från Elgsön, och någon gång då J tömmen ett glas för det årorika Sverige, tånken på dess åldsta gosse, för hvilken en simpel sup redan långe varit en tradition! Hvad som inslyter skall i tidningarne redovisas och till gubbens båsta användas; blifver efter hans dåd något Öfver, skall det lemnas åt någon annan veteran som luktat krutrök. Bidragen torde afsåndas till kontraktsprosten, L. K. W. 0., hr C. A. Thuden, under adress Uddevalla och Bro, eller till bokhandl. hr Joh. Fr. Hallman i Uddevalla. Stockholm i Juni 1852. Axel Im. Holmberg. Att afskedade soldaten vid Kongl. Bohusläns regemente Anders Rysk, enligt anteckning i Bro församlings husförhörslängd, född 1765 (sjuttonhundrasextiofem), och lårer deltagit i 1789 och 90 årens fålttåg (afskedspasset år till större delen förstördt) flera år vistats inom denna församling, der han, så långe han förmått arbeta, försörjt sig sjelf, utan att ligga det allmånna till last, men nu på ålderdomen, allt vid tilltagande bråcklighet, befinner sig i ytterst torftiga omståndigheter, och särdeles år ett ömt föremål för medlidandet, attesteras. Bro den 16 Febr. 1852. Carl A. Thuden, Pr. P. L.