som går förbi oss? Följ dem, gå så långt som de gå och stanna når de stanna, då år du på den öppna platsen framför det hertigliga palatset. — Men hvad har folket der att göra? — Åh det vill roa sig litet. — Ack, ja så! det firas vål en folkfest, kan jag tro. — Ja, en af hela Milano ålskad qvinna, hertiginnan Beatrix Tenda, skall i dag halshuggas och de goda Milaneserna vilja se der— Hertigens gemäl! ropade den unga manö nen. . . . — Ja, Viscontis gemål. — Men hvad har hon då gjort? — Hon har så utmårkt sig genom sina dygder, att hennes gemål skyndar sig att befordra henne till himmelen, emedan han inser att jorden år ovårdig att båra henne. Det år allt hvad hon har gjort. — Farvål. mina herrar! sade piemontesaren med eftertryck, jag skall uppsöka den man, med hvilken jag måste tala, och inom en timme har jag lemnat Milano. Han blandade sig i folkhopen, som begaf sig till afråttsplatsen. Sedan han gått ungefår tio minuter, befann