20 marker. oberäknadt det vanliga af allmån lag påbjudna straffet. Att dylika akademiska konstitutioner, af hvilka vi hår ofvan gifvit små profbitar, kunnat till dato bestå, år verkligen förunderligt, och att studerande nodgats aflägga ed på dem år oförsvarligt. Nu år man åudtligen qvitt dessa löjligheter. Enligt 4 102 skall hvarje stu: lerande, så snart han studentbref emottagit, söka inträde i nationsförening, Härmed upphåfves privilegium för adelsman att studera utom nation. Af detta privilegium, en relik från den flinthårda adels-högfärdens guldålder, begagna sig på sednare tider högst få; af Lunds studentkatalog för årets vårtermin se vi, att blott en enda utom nation studerande adelsman-sinnes — alla de dfrige stå i nation inskrisna — och denne ende år utgifvaren af tidningen Fåderneslandet. I afseende på valbarhet till kurator år den utvidgning gjord, att dertill kan våljas ej blott bland universitetets yngre lårare, utan åfven bland nationsförenings medlemmar. benna utvidgning synes stå i sammanhang med docenternas afsåttlighet, hvarigenom dessa plötsligt kunna förflyttas från lårarekategorien till den af blott och bart student. Enligt 111 skall ograduerad studerande, som öfver 4 låseterminer varit från universitetet frånvarande och för studiers idkande återkommer, förete bevis öfver sitt uppförande, och derjemte uppgifva, hvad under frånvaron utgjort hans sysselsättning. Detta stöter nog mycket på orlofs-sedel och gesållbok, samt likasom alla andra står under allmån lag, synes oss fullkomligt onödigt. Då studerande torde hans vandel utan rekommendationer få gå och gålla för oklanderlig, till dess motsatsen lagts i dagen. Det akademiska låsåret år så till vida föråndradt, att höstterminen, hvarmed det nu såsom förut börjar, råknas från den 1 Sept. till den 15 December, och vårterminen från den 15 Januari till den I Juni. Denna föråndring torde hafva sina fördelar. Likaledes år det arrangement vidtaget, att katalog hvarje låseår skall från trycket utgifvas öfver alla förelåsningar och öfningar vid universitetet. Magisterpromotionerna åro bibehållna. Då dessa åro förenade med kostnader, som får medellösa studerande äro ganska betungande och de får ölrigt till platt ingen nytta tjena, hade man väntat, att promotionen ej skulle såsom nödvändig föreskrifvas, utan blott såsom tillåten för dem, som önskade att under dessa pompösa medeltidsceremonier invigas i sin värdighet. Kandidater till annan doktorasgrad ån den filosofiska slippa promotionsgrannlåten, såvida de ej vilja hafva den — och dertill har ännu ej sörmårkts någon lust; det år dem tillräckligt att lösa sina diplomer och på samma sått kunde man inråättat det för kandidaterna till filosofiemagistergraden.