gons rättigheter. Salon. Annonserna i den engelska pressen. (Forts. fr. N:r 140). Ännu några ord om Moses Å Son. Ian har icke orätt, när han gör anspråk på att nämnas och hedras som reformator. Som bekant är, bar skråväsendet i England — i allmänhet — blifvit utträngdt af den stora produktionen, och kapitalisterna samt de för en viss dagspenning arbetande hafva trädt i stället för mästarne och gesällerna. Inom åtskilliga skrån ägde denna revolution rum långt förr än i andra. Der maskinerna låta lättare använda sig, eller en hastigare vinst lockar, der har kapitalet naturligtvis en större tendens att placera sig, än der detta icke än händelsen. Liksom i ett nyss upptäckt land först endast den bästa, och sedermera äfven den medelmåttiga jorden göres fruktbärande, så går det äfven till på industriens område. Bomullsproduktionen var redan i senare hälften af förra århundradet organiserad på en modern fot, medan t. ex. det ådla skomakeriet ännu i dag drifves på samma sätt, som i medeltiden. Äfven skräddare-professionen var underkastad skråtvånget unda till omkring 1830talet. Det fanns vid pass 30,000 gesäller, hvilka arbetade för några tusen småmästare. År 1835 eller 1836 upprättade Moses son sitt hufvudetablissementi City. Han började med ett kolossalt kapital och satte alla konkurrensens hjul i rörelse. Innan kort visade sig också verkningarna. Småmästarne blefvo ruinerade och gesällerna beroende af Lintruder!). Det lyckliga resultatet af denna spekulation lockade andra kapitalister. Herrar Hyam och Nicholls trädde i Moses Sons fotspår, och alltför rika att låta störta sig, delade de väldet med honom. Man räknar nu i London 35— 40,000 skräddare. Afdessa är en tredjedel sysselsatt i de stora etablissementerna, en annan tredjedel har i lyckligaste fall arbete tre månader em året, och den sista tredjedelen uppehåller sin eländiga tillvaro genom kompagniskaper, associationer o. s. v. Skräddarne hafva nu kommit till samma punkt, som fabriks-proletärerna, och det är sannolikt, att en dylik omhvälfning för eller senare kommer att försiggå med alla professioner, som hittills varit befriade från de stora kapitalernas inflytande. Moses är således verkligen en reformator, eller på sätt och vis en revolutionsman, och hans anspråk på någon tacksambet från allmänhens sida är verkligen ej så orimliga. Han levererar oss nämnligen för 3 st. precist en likadan rock, som vi förut måst betala med 6 st. och detta är en förtjenst som är värd erkänsla. Den goda mannen tycks verkligen glömma, att denna kvälgörenhet tiofaldigt förökat hans i och för sig redan oerhörda förtjenst. Vi böra för öfrigt icke anse det för något tillfälligt, att annonseringskonsten just i afseende på skrädderiet uppnått ett så utveckladt stadium. Det stora kapitalet har i och för sig ingen tendens till charlataneri; det är miktigt nog att på andra sätt kunna göra sig gällande. Derför finna vi också annonserna om den storartade industrien oftast i den enklaste formen. Bomullslorden har endast bomullslorder till konkurrenter, hvilka likasom han, disponera öfver kolossala penningmedel, och lika litet som han behöfver taga sin tillflykt till humbug4. Charlataneriet är, som vi redan sagdt, den oundvikliga ) Intrud er kallas den, som gör intrång i nå