Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1852, sida 2

På flera dagar syntes icke ett leende på grefvens låppar, och Ama gret beståndigt. Under pretext af sjukdom hade grefven icke gått ut på en längre tid, han förskräcktes vid minsta buller, tillreglade sin dörr och släppte icke in någon. Ändtligen fordrade tjensten grefvens närvaro vid regimentet. Skygg och blek ilade han öfver gatan, då kom den fremmande mannen honom till mötes. I förbigående hviskade han till honom: — min bostad år vid Rue du canal N:o 19 — före middagen i morgon måste jag hafva 5000 francs, med hvilka jag kan göra min lycka! Grefven sturråde på mannen, men han skyndade, utan att se sig om, förbi nårmaste gathörn. i Officerarne i regimentet märkte sin öfverstes oro och nedslagenhet och tillkrefvo dem hans utståndna sjukdom; — tankspridd återvånde St. Roche till sin boning. Han fann sin maka djupt lidande, hennes Ögon hade inga tårar mer för makens plötsliga söråndring, hon ville söka hjelp hos sin far och hos brodren, de skulle kanske kunna lugna den ålskade — han åter föll till hennes fötter och besvor henne att aftorka sina tårar, sade sig vara sjuk och att han åmnade efterskicka låkaren. Följande dagen kort efter middagen inståll