longer. hans ögon rullade icke mera så vildt, och Ama kysste mer och mer glad hans dystra panna. Då visade sig åter, som en olycksbringande demon, sent en afton den sörfärliga mannen; — han intrångde djerft genom tjenarehopen till det rum, der St. Roche befann sig ensam. Denne igenkånde knappt den inkommande förrån han ilade till ett våggskåp. — Ännu en gång måste jag hafva 10,000 francs, sade fremlingen. — bö! du mitt liss plågoande! — gnisslade grefven förtvislad — en pistol blixtrade i hans hand, men den klickade; grefven ville spånna ånyo, men plötsligt störtade mannen under förfärliga hotelser utför trappan, utan att tjenstfolket märkte det. Nedkommen på gatan ropade han: -Mördare! mördare! — — Huset omringades af nyfikna, och den ursinniga menniskan ilade till polisen. — Grip den undslydda salerslafven Robert Decates — ropade han — det är ingen annan än öfverste St. Roche. Man qvarhöll den vansinnige, prefekten blef ytterst förskräckt. (Fortsättn.)