ägande, då han högst ovåntadt från sin general erhöll order, att han blifvit transporterad till Paris såsom chef för ett der garnisonerande kavalleri-regimente, och att han genast måste begifva sig dit, för att vid den fårestående revyn med sitt nya regimente defilera för konungen. St. Roche tycktes emottaga denna order med oro och motvilja, men såsom militär lydde han och asreste redan följande dagen till Paris med sin maka. Militär-revyn ågde rum — uppmuntrad af konungens nådiga tilltal, red grefven just tillbaka från elyseiska fålten, för att skynda i sin våntande och i Paris fullkomligt fremmande uskas åFmar: — hans blickar svåfvade stolta omkring palatser och menniskomassor, men märkte icke att en illa klådd man uppmårksamt försöljde honom och betraktade honom allt fråckare med djerfva och forskande blickar. Ändtligen blef grelven uppmärksam på denna man, som trångde allt nårmare hans håst och ämnade just med barsk röst tillbakavisa honom; men då han nogare betraktat mannen, uttryckte sig en plötslig förskråckelse i hans bleknande drag. I högsta grad upprörd sporrade han ovilkorligt sin håst och sprängde derifrån .... I dyster och sluten sinnesståmning återkom han till sin maka: hon fårfårades Öfver sin mans vilda utseende