Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1852, sida 1

Uti ett litet osynligt hus vid en ödslig gata i Paris bodde under restaurationstiden ett syskonpar, som flera år förut blifvit faderoch moderlösa och blott erhållit det gåldbundna buset i arf, sarat nu genom mödosamt arbete sökte förvärtsva sig sitt lifsuppehälle. Robert Decazes var en melankolisk yngling, Som sållan vistades hemma, utan arbetade dagarne igenom i en maschinfabrik, gjorde på fristunderna ensliga promenader, hade ingen vån ocb talade tillochmed såällan med sin syster. Ett dystert agg tycktes berska i hans själ och hafva ståmt den till misantropi. Han älskade dock sin syster med svärmisk tillgitrendet, men yttrade aldrig denna på ett mildt sått; den nöd och det inärdiga arbete, hvari han tråffade benne då han kom hem sent om qvållarna, förargade honom; ban kunde lått hånföras till rysliga förbannelser mot ödet, om han sonn sin syster Amelie utmattad eller lidande af arbetet; han kunde tyst knotande stänga in sig i sitt rum, sedan han sett Amalies skönhet och glada förnöjsamhet samt besvarat hennes muntra tilltal med en vild blick. Amelie var en ung, bildskön och eldig flicka, i hennes svarta Ögon brann en glöd, som förrådde alltför mycken kårlek och lefnadslust, för att långsamt och obemårkt slockna i ensamheten; hennes hjerta slog