Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1852, sida 1

för varmt och hästigt, för att utan lefnadsglådje ut; tröttas af arbetsmödor. — Hon förfårdigade med skicklig och flitig hand smakfulla artiklar får en nipperhandel. ö Roberts mörka och sorgbundna sinnesstämning hade en djup grund. Båda syskonen voro barn af en tap per officer, som tjenat under Napoleons fanor, men för sitt deltagande i båndelserna vid Waterloo, råkat i fångenskap, fått afsked och blifvit utfattig, samt slutligen ett år efter sin hustrus dåd genom sjelfmord gjorde slut på sitt lif. Fadrens häftiga förbittring mot ödet och tidsförhållandena hade slagit djupa rötter i Roberts sjål; han hade fattat ett håftigt hat mot upphofsmånnen till fadrens olycka och småningom mot alla menniskor; han ansåg sin egen ringbet och sattisdom vara en följd af alla de omständigheter, som bragt sadren till förividan, och ban hade ärst dennes jernvilja, hat och upporusande lynne. — Båda sysko nen voro uppfostrade och bildade för båttre lefdadsomståndigheter; Robert förnekade icke bland arbetarne i fabriken sin högre uppfostran och lemnades derför ensam. I Amalies själ bodde en lycka, som bon dolde för sin dystra broder, ett hopp och en lefnadsglådje, som i ensliga stunder beherrskade alla hennes kånslor, uppfyllde hennes fantasi med djerfva framtidsbilder och gjorde den ensamhet, hvari brodren lemnade henne, högst angenäm. Hennes skönhet, som sållan var utsatt för verldens Ögon, hade ådragit henne en ung, lörnäm mans blickar, då hon en gång från nipperhandeln återvånde till sin tarfliga boning — en vacker kavalleriofficer hade illltalat henne, och gjort henne sållskap, samt på det mest glödande sått besvurit henne om ånnu ett måte. Den lifliga flickan, på det lyckligast e bedårad af detta för hennovanliga språk och artiga sått, hänföra af sin egen långtan och icke Ir