Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1852, sida 2

——————— —— — Tacka grefven och gå! sade hon. Författa en sonnett åt mig tills i morgon öfver den hår håndelsen. Benevolo föll till hennes fötter och skyndade sedan ut ur rummet. Han år i grund och botten en god gubbe, sade grefvinnan, våndande sig till mig, det vill såga så långe man icke ger honom alltför låsa tyglar. Ännu alltid år han ursinnigt kår i mig, och jag har sjelf vandt mig vid honom som en knåhund. Han klipper oupphörligt silhouetter, dfver mig, skrifver verser ST an år aldeles utom sig af hänryckning, om jag tillåter honom att kyssa mitt finger. — Jag har velat bereda er detta lilla nöje, hr grefve, emedan jag aldrig skulle hafva förlåtit mig sjelf, att en ådel man för min skull blifvit förolåmpad och icke erhållit någon uppråtte! se. Nu år er roll slut — god nali Slut.