Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1852, sida 1

Jag tvekade, men grefvinnan såg leende på mig och råckte mig handen med en sådan min, att jag icke kunde motstå hennes önskan. Punktligt fullgjorde jag allt, hvad hon söreskrifvit mig, men jag tillstår att en hågst besynnerlig kånsla intog mig, då jag på repstegen svingade mig upp från balkongen. Jag träsl:de grefvinnan i samma låtta drägt. Hon mottog mig leende och pekade på dörren till ett litet kabinett. Jag intrådde dit och fann der en fullståndig manlig nattdrågt, hvilken jag också genast iklådde mig, Då jag åter Öppnade, dörren, skrattade grefvinnan högt, bad mig taga plats i soffan bredvid sig, ringde och lade ett per pistoler på ett bord jåmnte soffan. oo Hvad skall det der tjena till? frågade Jag. — Det år nödvändigt, svarade grefvinnan allvarsamt. Jag började betänka mig och betraktade ovilkorligt hanarne på pistolerna. Då öppnades dörren, och Benevolo störtade in i rummet. — Ambrosio! sade gresvinnan till honom, kånner du den hår herrn? Benevolo darrade som ett asplåf. — Ser du Ambrosio, en man har jag öf