Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1852, sida 2

de jag från Venedig. antog ett annat namn och — uppträdde såsom signora Grandini på åtskilliga af Italiens theatrar, med stormande bifall och omgifven af en mångd tillbedjare. Den rikedom min talang förskaffade mig, satte mig i stånd att göra alla Amatis efterforskningar fruktlösa. kmellertid fann jag ett så stort behag i min nya bana, att jag snart glömde min man. Äfven han tycktes hafva glömt mig. Efter långt, fåfångt såkande, trålfade mig min förmyndare åndtligen i Neapel. Jag var ånnu icke myndig, och således hade min förmyndare fullkomlig makt öfver mig. Han utgaf min man såsom dåd, i det han visade mig en falsk dödsattest, som han förskaffat sig. Och nu fordrade han entråget att jag skulle uppfylla mitt löfte. Jag visste dock, att alltsammans var en hopspunnen osanning; ty ungesär vid samma tid hade jag från grefven erhållit ett bref, hvari han underråttade mig, att han lyckats öfvertyga regeringen om sin oskuld, och att han genast skulle återresa till Italien. Jag låtsade som om jag trodde mina förföljare, anlade sorgdrågt och låt klåda mitt rum med svart tyg — blott får att vinna tid, emedan jag nu nalkades min myndighetsålder. (Fortsåttn.) FE T