— Allvarsamt sagt, kan ni verklig icke en gång visa mig ringen? Tigande vände jag mig ifrån honom. Den oafvisliga gubben ansåg detta för ett tecken till obeslutsamhet; han skyndade på andra sidan om mig och sade med en min af den mest krypande ödmjukhet: , — Ack visa mig ringen endast ett ögonblick! — Herre, nu år mitt tålamod slut! sade jag åndtligen i strång ton, stampande i golfvet. Benevolo gjorde några hopp i rummet, gick ut och visade sig icke mera hos mig. I det ljufva hoppet, att åndtligen få lemna denna olycksaliga stad, gick jag om aftonen till sångs; se då kom åter uppassaren med ett bref i handen. — Hvad år det nu igen? frågade jag otåligt. Hvem har gifvit dig detta bref? — En mig obekant man, svarade han. Innehållet af detta bref var verkligen egnadt att göra mig fullkomligt ursinnig; det innehåll -Edra vånner råda er att, om lifvet år er kårt, icke lemna Neapel ånnu på några dagar.Jag förbannade dessa mina vånner af hela min sjål. Först trodde jag att brefvet kom