Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1852, sida 1

den envisa gubben, köpte jag flera af hans dyrbarheter för ett par tjog preussiska thaler, och skyndade derpå till gesandten får att hem ta mitt pass och mina öfriga papper. Hår upplyste man mig, att mitt pass icke kunde utlemnas förr ån gesandtskapet kommunicerat sig med neapolitanska regeringen. Detta skulle naturligtvis fördröja min afresa i flera dagar. Från den dagen gick jag icke ut mera. Benevolo försummade icke att hålsa på mig. Dagligen medförde han medaljer och kameer, och det roade mig mycket att se honom med största skicklighet göra aftryck af dem. Stundom visauv nan mig mynt med oigenkånnelig prågel, och sörsökte att bevisa deras älder; dervid hade jag dock många tillfållen att bringa honom ur fattningen, derigenom att jag gjorde honom uppmärksam på de mest iögonsallande anakronismerna. En gång bar han till mig flera påsar med åtskilliga slags medaljer och bad mig förvara dem någon tid i mitt rum, emedan han misstånkte flera antiqvitetsålskare att vilja stjäla ifrån honom hans skatt; de skulle naturligtvis minst söka dem i mitt rum, emedan jag aldrig gick ut. Jag gjorde honom till viljes i allt, blott får att blifva honom qvitt. Ändtligen erhöll jag till min högsta glädje,