Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1852, sida 1

Ett äsventyr i Neapel. (Ur en resandes anteckningar.) (Forts. fr. n:o 136). Under det jag funderade på min afresa, hörde jag någon utanför min dörr med darrande röst sjunga: Cerca un lido, dove sicuro . . dörren öppnades — det var Benevolo. Han skyndade genast till mig med en mångd frågor: huru jag sofvit? hvad jag tyckt om San-Carlo-theatern? om jag druckit chokolad? huru jag bedömde Donizetti och Bellini? i— och mellan hvarje fråga utropade han: Stupendo, stupenda!.... Det var icke godt att veta om utropen gälde musiken, Donizetti, Bellini eller chokladet. Jag fick ingen tid att besvara hans frågor, och Ambrosio afvaktade ej eller något svar. Han hade medtagit en hel hop mynt och medaljer, visade mig det ena stycket efter det andra, uttryckte sig med hänryckning öfver alla och gjorde mig slutligen det förslaget att jag skulle vexla dem till mig emot tyska. Det var en fin uppmaning att jag skulle köpa några af hans rariteter. För att slippa ifrån