Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1852, sida 1

2— spärrade munnen, blinkade med ögonen och utsträckte halsen. — Såljj denna ring åt mig, sade han nåstan andlös till mig. — Nej den såljer jag icke, svarade jag. — Jag måste åtminstone hafva ett aftryck deraf. — Äfven det kan jag icke. Besök mig i så skall ni få den får intet. — I l i ropade Benevolo, det år omöjligt. Men hvarför kan ni icke yviga mig ringen? Är då någon hemlighet förenad med densamma? — Aldeles riktigt, svarade jag. — Vacker hemlighet! ropade Benevolo. Vill ni, så skall jag såga er hvad som står på er ring: ett kärl, en orm med lejonhufvud, en mumie med sågelnåbb, och rundt omkring bokståfverna I. Ö. A. — Är det icke så. Det är möjligt, men ringen kan jag icke visa er. — Besynnerligt! sade Benevolo, springande omkring i rummet; högst besynnerligt! öfvermåttan besynnerligt! .... Således vill niicke gifva mig ringen? frågade han efter någon tystnad. — Jag kan icke, svarade jag förargad. — Jag måste hafva den nu, — Nej, beståmdt icke.