—n—— — — dorna, såäktade med begge hånderna. lyfte ån af en vån, som var anstålld vid beskickningen, den underråttelsen, att jag följande dagen kunde erhålla mitt pass. Jag ville nu icke dröja ett Ögonblick, byrde mig en veturino, och började att packa in mina saker. Under denna sysselsåttning öfverraskades jag af Benevolo. — Packar ni redan in? hvart ämnar ni då resa? Till Rom kan jag tånka? Glöm icke att besöka Ambrosianska bibliotheket i MilaI no.... Der finnas många mårkvårdigheter ... På theatern upptråder för nårvarande en ny sångerska ... I hotellet Albergo reale åter man förträffligt, o. s. v. Jag låt icke störa mig i min sysselsåttning, utan gaf gubben de kortaste svar. Då jag senomsäg mitt rese-etui, slåppte jag af ovarsamhet min hemlighetsfulla ring. Den rullade öfver golfvet; jag bockade mig, får att ta8a upp den och stötte tillsammans med Benevolo. Äfven han hade redan utstråckt sin hand efter ringen. Men då jag fått min klenod mellan hånderna, utan att visa honom den, bleknade Benevolo. Aldrig i mitt lif glåmmer jag huru han bar sig åt i detta ögonblick. Han satte båda armbågarne i siden ena, än den andra foten i luften, upp