Salon. Annonserna i den engelska pressen. . (Forts. fr. N:r 135). -T.e pund steriing i veckan. — Den som personligen eller i biljett anmäler sig hos A. Y. 15 Cheapside, kan erhålla underrättelss öm en helt ny industrigren. som med lätthet låter sig inhemtas inom loppet af två månader och som inbrirgar ofvannämnda summa. Sålänge kursen fortfar erhåller eleven dessutom en lön af 10 shilling, Man hoppas dock en gratifikationk. Detta slags annonser hafva i senare tiden blifvit så vanliga, att jag icke kan förbigå dem. De möta oss med obetydliga variationer i hvarje nummer af Times. Tre pund sterling i veckan är verkligen en ganska vacker förtjenst, och dessutom Åendast två månaders lärotid, samt på köpet lön för den tid man är i lära! Visserligen väntar man en gratifikation?, men hvem vill icke gerna utgifva en del af sina sammansparade ekillingar, ja, tillochmed allesammans, om man derigenom kan försäkra sig om existens för hela lifvet? Vi låta således locka oss och skrifva till herr A. X. Redan morgonen derpå erhålla vi af postbudet ett svar. Hr A. Y. var föreståndare för ett färgeri; han har upptäckt en ny method i snällfärgning, hvilken methods företräden framför den förut använda han på ett öfvertygande sätt utvecklar för oss, och anhåller slutligen att vi måtte hedra honom med vårt besök. Naturligtvis efterkomma vi punktligt denna inbjudning. Vi finna en utomordentligt intagande man med ett respektabelt väsende. Efter en halftimmes förlopp äro våra sista skrupler försvunna. Under rosenröda drömmar om framtiden trycka vi en fempundsnot i handen på Åvår lyckas beftordrare och börja kursen. Allt går förträffligt. Följande dagen infinna vi oss, enligt aftal, klockan 7 om morgonen för att fortsätta arbetet. Vi draga i klocksträngen, men man släpper oss icke in. Herr A. Y. är kanske utgången i affärer. Den tid ban valt dertill är visserligen besynnerlig, men det gifves ju också så många besynnerliga affärer. Vi besluta således att vänta. Den ena sekunden, den ena minuten ilar bort efter den andra, och sålunda qvart efter qvart. En obehaglig känsla börjar intaga oss. Vi sätta portklappen i rörelse, för att väcka upp värden. Denne kommer med ett af vrede blossande ansigte, och knappt hafva vi frågat efter vår läromästare, förrän en häftig vältalighetsström rasar fram, och han berättar oss nu, under oupphörliga eder och förbannelser, att denna vinglare, denna skurk under nattens lopp rymt sin väg och, utom sista veckans obetalta hyra, medtagit en del af möblemanget. De stolta luftslotten hafva störtat tillsammans, de tre punden i veckan, dem vi så Jjuft drömde oss, försvinna som en skuggbild, och vår reela fempundsnot är förlerad, oåterkalleligt förlorad! Smärtsamt upprörda begifva vi oss hem, för att söka tröst i ensamheten. Men väntal Avnu hafva vi likväl en chance! Under en hel veckas tid genomläs a vi på det noggrannaste supplementet till Times, och ändtligen äro vi lyckliga nog att få ögat på den annons som lockat oss i fällan. Adressen lyder dock naturligtvis helt annorlunda. Utan att betänka oss länge, skynda vi till den nya bostaden och försumma icke att under vägen underrätta en poliskonstapel om saken. Fulla af förväntan inträda vi i huset. Man förer oss till herr A. Y. En respektabel man emottager oss. Det är icke honom vi söka. Han ber oss höfligt taga plats och bereder sig att hålla ett långt tal angående ett nytt och fördelaktigt system i konsten att göra vaxblommor. Vi hafva naturligtvis ingen lust att genomgå ännu en dylik kurs som förut, framstamma således en ursägt och aflägsna oss hastigt från den obekante mannen, i det vi omsorgsfullt taga vård om våra fickor. Men hvarför gör polisen då icke slut på detta ofog? Den behöfver ju endast hålla ett vaksamt öga på annonserna. Först helt nyligen blef en af dessa bedragare gripen och straffad; men i allmänhet förmår polisen ganska litet i den vägen. Hvar och en har ju lof att uppfinna nya industrigrenar och naturligtvis äfven att låta annonsera om dem. Polisen kan således först då taga hand om saken, sedan bedrägeriet redan är begånget; men, som ofvan är antydt, rymmer skurken fältet, såsnart en kupp lyckats, och öfverlemnar det åt en annan af detta snygga kompani. Stundom försöker visserligen polisen att gillra en fälla, för att provocera, men dessa försök stranda nästan alla mot tjufvarnes förunderligt väl organiserade kontrapolis. Man är i London alldeles öfverlemnad att sörja för sig sjelf, och oftast skyr man först då elden, sedan man brännt sig en eller flera gånger. (Forts.) — Sångerskan fru Saloman-Nissen ger för närvarande gåstroller på italienska operan i Constantinopel. Den turkiska fina verlden år alldeles förtjust i hennes ypperliga skola, och ,sannt artistiska föredras.