Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1852, sida 2

vågen pratade min gubbe oupphörligt. Han öfverhopade mig med frågor, utan att afvakta svaren. Han berättade mig t. ex. att han vore en stor antiqvitetsälskare och ågde en rikhaltig myntsamling; att han bodde på samma hötel som jag; att i dag en sångerska skulle upptråda, som på långe icke låtit höra sig offentligen; att det måtte vara kallt i ; att man icke alltid åt bra på vår restauration; att det funnes två eller tre falska toner i signora Grandinis röst; att han sjelf förstode tillreda förträffliga maccaroni ... Allt detta blandade hr Ambrosio Benevolo — så hette min nya bekantskap — huller om buller i sitt tal. Vi intrådde i theatern och togo plats jämnse hvarandra. Man gaf Donizettis Anna Bolena-. öfverraskad af representationens prakt, söljde jag den med största uppmärksamhet. Men man kan tänka sig min sörvåning, då jag i primadonnan igenkånde samma unga qvinna, som jag sett första natten efter min ankomst till Neapel. Jag visste icke hvad jag sskulle göra. Att gå bort hade varit löjligt och I kunde dessutom våcka mina förföljares misstankar. Emellertid råkade min granne i fullkomlig hånryckning; alla sångerskans rullader sackompagnerade han med alla möjliga böjninI gar på kroppen; vid en cadence aftog han sak