Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1852, sida 2

Benevolo kastade lurande blickar på mig, dock utan att säga ett ord. Jag visste icke såkert om han hade mårkt min förvirring eller ej. Likvål drog mig en ovilkorlig kånsla till signora Grandini: hon var föstjusande på scenen; några skarpa drag i ansigtet mildrades genom afståndet; i hennes råst låg något genomtrångande, något måktigt gripande; ty ehuru icke fullkomligt ren och klar, var den likvål högst melodisk och mjuk. Dock tillstår jag, att jag var riktigt glad når ridån föll. Då jag vaknade följande morgon, fann jag på mitt bord ett bref från en mig obekant hand. Jag låste: personer, hvilka mena väl med er, råda er, att icke gå på San-Carlotheatern.Detta förargade mig. Jag såg mig sastkedjad vid en intrig, som lade alla mina handlingar i band, och från hvilken jag på intet sått kunde lösgöra mig. Samma dag beslöt jag att aflågsna mig från Neapel. (Fortsåttn.)