Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1852, sida 2

eE V — —————————— — Ni vet, att man tråffat er vid liket af en polistjensteman, som blifvit utskickad att utspana ett tillämnadt brott. — Min herre, sade jag, jag har icke kunnat döda någon, ty jag var sjelf fånge i den båt, der polistjenstemånnen funno mig. — Fånge? hvarmed vill ni bevisa det? — Dermed, att jag satt i båten med sör bundna ögon. Domaren tog ett på bordet liggande linnestycke — det var min förra bindel. Sedan han noga betraktat de i bindeln qvarblifna ? . märkena ester ansigtet, satte han densamma på mig och öfvertygade sig, att den passade fullkomligt. — betta bevis gör visserligen er utsago någorlunda trovärdig. Men huru och hvarför kom ni i båten? — Det kan jag icke säga. Jag har måst aslågga en sruktansvärd ed, att icke förråda denna hemlighet för någon. — Men ni inser vål sjelf, sade domaren, att denna omståndighet just sörökar domstolens misstanke, hellst då i natt ett försök att befria er blifvit gjordt. Detta kunde icke ske utan ert medvetande, hvilket för öfrigt de omståndigheter, hvarunder man antråffat er, bevisa. Nu sökte jag så godt som möjligt att åda