Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1852, sida 2

galägge, att jag icke hade den ringaste bekantskap med de personer, som ville befria mig; jag sökte åfven förklara den ovilkorliga kånsla, som i uppvaknandets ögonblick mot min vilja dref mig att undrrstödja de okånda befriarne — men jag mårkte sjelf, att jag icke yttrade mig tydligt nog. Emellertid anlånde mina papper. Sedan domaren genomögnat dem, sade han till 1g: 2 Af edra papper upplyses verkligen att ni år utlänning och försi i går anlåndt till Neapel. Och ganska osannolikt år det att ni skulle vara en för er obekant polisbetjents mördare. Men ni mäste sjelf erkånna, att er stållning år förbunden med högst besynnerliga omståndigheter. Domstolen kan icke frikånna er, om ni icke kan afgifva nådiga förKElaringar. Skrif ett bref till ert lands gesandt, måhånda kan han förmå er till större uppriktighet. Jag tackade domaren för hans deltagande och skyndade att skrilva brefvet. Då det var fårdigt, sade domaren till mig: Er bref skall i ögondlicket, afskickas. Ni får ursåkta att vi, tills svar anländer, tillgripa de försigtighetsmått, som vanligtvis iaktstasas vid dylika tillfållen. (Forts.) —— ———