Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1852, sida 1

Ett äfventyr i Neapel. (Ur en resandes anteckningar.) (Forts. fr. n:o 134). Jag såg mig omkring: mitt sångelse var ett litet fyrkantigt rum, utan sång och stol, ja, tillochmed utan fönster, om man icke så vill kalla en liten med galler försedd glugg vid taket. Ljuset från en lykta utanför sken in genom denna glugg. Sedan en fullkomlig tystnad intrådt rundt omkring mig, blott stundom afbruten af vaktens steg eller af suckar, hvilka tycktes framtrånga ur de nåstgrånsande cellerna, gick jag till det stålle i rummet som belystes af lyktan; jag öppnade biljetten och kunde med möda låsa följande ord: -Glöm icke hvad ni lofvat oss, och var lugn.Jag tillstår att den der biljetten icke gladde mig sårdeles mycket. Jag betraktade den som ett olvekligt -band mellan mig och den blodiga hemligheten; det lugnande tillågget satte jag icke stort förtroende till. Jag var ledsen, förargad och frös; jag kunde icke en gång gå fram och tillbaka i mitt italienska gemak, ty golfvet var belagdt med