Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1852, sida 1

Ett äfventyr i Neapel. (Ur en resandes anteckningar.) (Forts. fr. n:o 133). Nu öppnades dörren, och ett beslöjadt ansigte, som det tycktes tillhörigt en äldre qvinna, visade sig. Det år icke ban! sade denna qvinna, sedan hon kastat en blick på mig, och försvann. Ett rop af förtrytelse frampressades ur de båda månnens bröst; de gingo afsides och rådgjorde sagta med hvarandra. Småningom blefvo de mera högljudda, och af de i det hvälfsda rummet genljudande orden erfor iag. att jag Visste allt för mvaker får deras säkerbet. De uslingarne tvistade om antingen det där re båttre att släppa mig lös eller kasta mig i hat. vet. Det var ett afgöran de Ögonblick och derför sade jag vill dem: . I — Jag tror Mina herrar, att ni nu blifvit öfvertygade om ert misstag. Så mycket det behandlingssått jag hår rönt ån förtryter mig, och så gerna jag önskade assordra er räkenskap derför, så sätter jag mig dock i er stållning, Jag ger er således mitt ord på, att, om J slåppen mig lås, så skall allt hvad som hår förefallit blifva en djup hemlighet, som skall följa mig i grasven. I De betraktade Mig uppmärksamt, gingo derpå afsides och tvistade ånro. — Jag bör fåsta er uppmärksamhet derpå, fortfor