Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1852, sida 1

Korrespondens. Upsala den 7 Juni 1852. Hade jag skrifvit något om Uhsala-lifvet får en månad sedan, skulle jag kunnat beråtta mycket mer ån denna gång, ty jag hade då att nåmna om Moajfesten, hvilken, som vanligt var en glådjefest, men som, emot vanliga förhållandet, i år utfördes i mindre skala, emedan Christiania-fården, som naturligtvis år förenad med stora depenser, snart iniråssar. Jag kunde äfven då nåmnat något om Sauvlets konsert, den 29 April, hvilken vann lika mycket bifall hår som annorstådes, och vittnade om hvilken ämåstare S. år. Jag kunde möjligtvis beråttat (jag såvål som Folkröstens korrespondent :; i Götheborg) saker som — aldrig intråffat, . . . sed hec hactenus. Jag vill blott beråtta hvad som år sannt, ty det kommer ju nu ingalunda i fråga att -drifva, hvarken med en redaktion eller dess publik. Nej! ingalundasa Blåckstadius, ty med sanningen kommer man långst fram i verldensåger ett gammalt ordspråk, och detta år en -lesvande sanninga, hvilken också många i embetsoch tjenstemanna lifvet fått erfara. -,