Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1852, sida 1

jag, att det för er egen säkerhet år vida bättre, att ni förlitar er på en hederlig karls ord, ån att vilja fördölja hvad som hår förefallit genom en ny förbrytelse. Mig kan det icke interessera att få veta er hemlighet, och om några dagar lemnar jag åter Neapel för alltid. Men död skulle deremot förr eller senare leda till en upptåckt. Nina papper år sannolikt redan i polisens händer; mina landsmån, hvilka jämnte mig anlände på ängsartyget, och ska beskickningen skulle anvånda alla möjliga medel för att komma sanningen på spåren. Jag öfverlemnar nu till ert eget afgörande, bvad som år sördelaktigast för er. Dessa ord tycktes göra något intryck på dem, ty de gingo återigen afsides, men deras samtal antog en lugnare karakter. Ändtligen kom den yagro till mig och sade: . . — Min herre vi hafva verkligen misstagit oss, En besynnerlig tillfållighet bar till en viss grad gjort er bekant med en fomiljhomighet. VÅT egan Såkorbos förestafvar oss visserligen det tillförlitligaste och ofelbaraste medlet tll bevarandet af denna hemlighet. Likvål föredraga vi att anförtro den åt ert hedersord. Vi skola gifva er friheten; men vet, att Italiens förnämsta samiljers Ode år förbundet med denna händelse, och att den minsta oförsigtignet å er sida straffas med döden. Ni mäste svåra vid allt hvad som år er heligt, vid ert fådernesland, er familj, er åra, att ingenstådes, aldrig och under inga omständigheter, icke en gång under sjelfva bigten eller under tortyren med minsta ord eller åtbörd förråda hvad hår förefallit, att icke söka förklara det ens för er sjelf, eller försöka att sammantråffa med någon af oss. Hvad skulle jag vål göra — jag aflade eden. — Nu år ni fri, sade den unga mannen, ni skall i ösonblichet blifva ledsagad till ert jogis; men ni får I H l