Råttegångsoch Polissaker. Poliskammaren fortsatte i går det af styrmannen Back, å hans hustrus vägnar, instämda mål mot qvinspersonen Wilhelmina Norberg. Vittnen afbördes dervid. hvilka väl intygade att Norherg på 1:sta Maj varit något munter och i förbigående dels slängt några stenar i knutarne till styrman Backs hus och dels kallat dennes hustru för tjuf af fläskskinkor, metvurst och silfver; men att detta Norbergs mindre grannlaga uppförande mot bustru Back härrört sig deraf, att hustru Back vid ett annat tillfälle, c:a 8 dagar förut, skulle å Norberg yttrat misstankar om tillgrepp af ett par strumpor, dem hustru Back mistat. Polismäst.: Jag tycker ni äro lika goda, båda parterne, så ni kunnen taga hvarandra i hand och förlika målet. Visserligen bar Norberg varit obetänksam i sina yttranden mot Backs hustru, men så har äfven bon oförsigtigt beskyllat den andra för tjufnad. Styrman Back: Nej! hr polismästare. Jag uppskjuter målet. . Wilbelmina Norberg: A jag med, för jag vill att hon promt skall bevisa att jag är tjuf, och jag slutar icke förr än hon gjort det; ty jag både kan och skall föra i bevis, att bustru Back stulit fläskskinkor, metvurst och silfver. Polismäst.: Jaså! ni skjuter båda upp målet — på det viset lärer jag icke få något att göra. Efter förnyade försök till förlikning, hvilka aflöpa lika fruktlöst som det första, enär parterne i raka motsats till hvad en högre embetsman för många år tillbaka skulle ba önskat, då en bonde till bonom yttrade: Herr lagman är en skälm, och det skall jag bevisa!, just önskade att sådant ömsesidigt få bevisa, utlät sig hr polismästaren : Hör då på! — nu vill jag ock besluta: målet uppskjutes på 8 dagar, då hustru Back personligen skall inställa sig och parterne vara föraedde med all den bevisning, hvaraf de vilja sig begagna, vid äfventyr, att Dågot vidare rådrum härför icke mer beviljas. Parterne aflägsnade sig härefter, Wilhetmina Norberg medelst ett språng från dombordet till dörren. — Drången Anders Jobansson i tjenst hos jernbåraren Anders Pettersson vid Landsvågsgatan, hade i går till poliskammaren låtit uppkalla månglerskan Anna Charlotta Piblqvist och dennas broder Wilhelm Swartz i påstående om ansvar å dem för det de skolat dfverfallit och slagit honom å allmån gata med ett aveaträ. De tilltalade förnekade båda angifvelsen och påsto