Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1852, sida 2

na dervarande landsmän och fullkomligt i mina sörsöljares våld. — Nina papper äro qvarlemnade i värdshuset, svarade jag, J kunnen göra er underrättade derom. — Bra utsunderadt! Ni vet ganska väl, att vi icke kunna göra oss underrättade derom. Med dessa ord knåppte den obekante upp min rock, grep utan vidare omståndigheter i min bröstficka och framtog derur ett tyskt bref från en af mina vånner. — Det språk, hvarpå detta bref år skrifvet, Såde jag, kan vål åfvertyga er, att jag icke år den, för hvilken J ansen mig. i — Detta bref bevisar ingenting, såga vi ånnu en gång: Vi veta att ni kommer från LJ . . Men såg oss, om ni verkligen år en utlänning, hvad beståmde er vål att taga in på ett vårdshus, som vanligen icke besökes af utlänningar? Hvad föranlåt er att så hastigt skynda er från ångbåten? Hvarför ströfvade ni omkring på gatorna? Hvarför tittade ni i fönstren? Mitt blod kokade af sörtrytelse, men jag bemödade mig att så mycket som möjligt dölja min inre rörelse. — bessa srågor, sade jag, borde jag väl å min sida besvara med den frägan: hvilken råt