Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1852, sida 1

Solen var i nedgången: vår ångbåt sköt pilsnabbt fram genom böljorna. Golfen vid Neapel utbredde sig för oss i hela sitt majeståt. Alla passagerarne skyndade upp på dåck. Ehuru vi redan i sju dagars tid befunnit oss under Italiens himmel, så tycktes den oss dock vida herrligare vid anblicken af denna strand. Jag förbigår våra glådjerop och vår hänryckning, man måste hafva sett allt detta för att förstå våra kånslor. Ångan, som så långe varit fjettrad i pannan, rusade, liksom missnöjd deråfver, hvåsande och fråsande ur ångröret. Hjulen stodo stilla. Tusentals båtar omringade oss. Jag, som reste utan betjent, tog min rånsel på axlarne och sprang ned i en af dessa båtar. — Alletcrocelle, a Santa Lucia! sade jag till roddaren, sedan jag i min Guide du Voyageur sett efter hvilket vårdshus vore det billigaste.