Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1852, sida 3

e som sämre — och för att bereda resande gnad och sig sjelf drickespengar, visa de i seende en sådan uthållighet, att de ofta ej sluta förrän min ankomst satt en gräns för dessa rofferier. Sadant var förhållandet nu i), och så har händt mångfalldiga gånger hvarje år. Temligen illa skulle jag uppfattadt min ställning här på platsen om jag ej, så långt min tillsyn sträckes, sökte hindra ett så oförsynt och laglöst förfarande; helst vederbörande här på Trollhättan, tyckes Vilja lemna fritt spelrum åt denna tilltagsna och vanartiga pojkskara, att dagligen fungera som vägvisare at de resande, som derigenom alltid blifva prejade — men nu till saken. Hvad skall man tänka om de respektable 2) utlänningarnes åskådningssätt rörande dyande-rått och sanningskärlek, då de offentligen vilja kränka dem båda ? den första, alldenstund de icke afskxv att tillgrepp å andras egendom göres, då det endast sker till Fransosers eller Engelsmäns förlustelse, och den sednare, då de icke akta för rof att inför en läsande allmänhet berätta de gröfsta osanningar: ty misshandling 3) å någon ägde ej rum (det kunna de på platsen varande, öfver 20 arbetare, intyga,) och att betalning icke erbjöds, för hvad som redan var kastadt i strömmen före min ankomst till stället 4), det måtte väl de respektive utländningarne och deras sällskap, bäst veta med sig sjelfve. Emellertid uppmanar jag den värde referenten, i bändelse han finnes så nära att ban kommer att läsa detta mitt vederläggande af hans berättelse, att söka visa, om jag skrifvit ett ord som ej är i enlighet med sanna förhållandet. Trollhättan den 2 Juni 1852. N. Svenson. 1) Hr Svensson erkänner alltså förhällandet! Red. anm. 2) Bland desse utlänningar befunno sig danska konunsens resmarskalk, kammarherre Berling och pastor Visby — mån hvilkas respektabla samhällsställning gör det föga troligt att de i denna sak skulle tillåtit sig en förvrångning af sanningen. Red. anm. 3) Hr Svensson nekar således icke att gossen af honom blifvit slagen, sastän han icke vill erkänna, att någon misshandling ägt rum. Red. anm. 4) Detta yttrande innebår ett medgifvande att betalning blifvit erbjuden af de resande, men icke kunde hr Svensson begåra, att de skulle betala hvad som kastats i strömmen före hans ankomst, då detta icke skett för deras skull. Red. anm